Ibland får man stå sitt kast... när kreativiteten skenar iväg med en
För flera år sedan i november månad fick jag en lite annorlunda idé till en adventskalender. Jag var så innerligt trött på choklad -och godiskalendrar och tänkte att man säkert lätt kunde utveckla den idén till något mycket bättre. Sagt och gjort, jag satte mig ner och funderade lite. Snart kom jag på att en fantastisk idé skulle vara om man istället för godsaker gav barnen något som de verkligen behövde vid den tidpunkten ändå. Som t ex ett lucialinne på Luciadagen, några roliga strumpor som kunde värma i vinterkylan, en tomteluva på julafton eller kanske en liten godispåse om det var lördag. Dessa saker skulle man ju ändå införskaffa i vilket fall som helst och idén tilltalade mig både pga att jag HATAR att shoppa, alla kategorier, men också för att jag tänkte att i samband med detta kunde jag försöka öka kreativiteten hos BARNET genom att låta barnet först lösa en gåta, rebus eller dylikt som då innehöll information som ledde till presenten. Så istället för ett inslaget paket på adventskalendern kom där nu att hänga en vit liten lapp, förseglad med ett rött snöre. Dess innehåll var ett hemligt, lite mystiskt budskap, med information om på vilken plats presenten kunde hittas. Detta var ett mycket uppskattat inslag i december. Varje morgon blev en liten utmaning och ett tillfälle att starta dagen med att gnugga geniknölarna!
Vad jag inte tänkte på då var att mitt barn skulle komma att uppskatta detta moment så pass mycket att förväntningarna till nästa år redan skulle vara på topp. Jag tänkte heller inte då på att hon skulle komma att växa och utvecklas för varje år och och kräva lite svårare utmaningar för varje gång...
Igår satt jag uppe halva natten, jag förberedde de årliga vinterbreven, gåtorna, mysterierna som skulle leda fram till årets små överaskningar. Med en smart fjärdeklassare som utgångspunkt och mot tröttheten som sakta men säkert smög sig på arbetade min hjärna kanske inte riktigt i den takt jag skulle önska men jag är ändå nöjd med resultatet. Vi jobbar för att stimulera hjärnverksamheten, hitta samband, lösa problem, det ihop med en belöning och en nyttogrej. Fantastiskt, men ibland måste man tänka på vilka följder ett beslut kan få eftersom förändringarnas vind ständigt blåser.
Det mina vänner får avsluta för nu!
Trevlig 1:a december!
