Kameleont

Jag blev i princip tvingad att köpa en råsaftcentrifug! Jag använde den senast i morse. Det började för flera år sedan då en av mina allra närmsta vänner kämpade som hårdast mot sin envisa cancer. Hon hade fått upp ögonen för denna apparat och gjorde dagligen sina vitaminbombade "morgondrinkar". Krafterna kom och gick men hon trodde att effekterna ändå var goda. Något färre infektioner och en fungerande mage var några av fördelarna som råsaftscentrifugen och "juicandet" förde med sig. Hon uppmanade då alla hon kände att införskaffa denna fantastiska apparat. I början gjorde jag några halvhjärtade försök att få någon slags rutin i detta men det slutade oftast med att det rann ut i sanden, mycket för att jag tyckte att rengöringen efter användandet tog så mycket tid i anspråk.

När jag sedan förra hösten fattade det ganska stora och känslomässigt tveeggade beslutet att ta en paus från mitt dåvarande arbete och i stället i princip "flytta in" hos min då mycket sjuka väninna för att hjälpa henne i vardagen den tid hon nu hade kvar, då blev morgondrinkarna snabbt en vana. Nu orkade hon själv inte längre göra dem utan jag gjorde dem och allt annat åt henne. Det blev som en ritual för oss båda. Morgondrinken skulle iordningställas! Morötter, äpplen, citron, olika sorters paprika osv. Vi trodde så starkt på det. Att det motade sjukdomar och infektioner, att det gav oss den där extra kraften vi båda så väl behövde.
 
Och det viktigaste av allt var att jag lärde mig att det handlade kanske inte egentligen om råsaftscentrifugen och vad denna eventuellt kunde hjälpa oss att åstadkomma. Det handlade om att aldrig ge upp och att inte tappa hoppet. Och att även om det kostade lite tid och engagemang så var det definitivt värt besväret ända till slutet!