Om att bygga vänskaper i vuxen ålder!
Som barn hörde nog de flesta av oss någon förälder som vid lekplatsen eller stranden sa:
- "Men gå fram och prata med flickan eller pojken där så kan ni bli vänner..."
Var det verkligen så enkelt?
Jag minns att man tvekade. Jag minns att man var lite osäker och man visste inte riktigt hur man skulle närma sig, vad man skulle säga osv.
Man började lite försiktigt med :
-"Hej... Vad heter du...?" och kanske -"Ska vi leka..?"
Sedan löste sig resten för det mesta av sig själv.
I vuxen ålder kanske det är lite mer komplicerat ibland. Visst handlar det om personlighet och hur lätt eller svårt man har för att ta kontakt med nya människor. Det är väldigt individuellt. Men det handlar även om andra saker.
Kanske är det lättare att närma sig någon som har liknande intressen men det behöver inte alls vara så.
Detta stora ämne ATT HITTA RÄTT PARTNER kan ju vara otroligt svårt i vuxen ålder. Kanske blir det svårare ju äldre man blir. Man är inte lika anpassningsbar och bär ofta stora tunga stenar i sitt känslo -och erfarenhetsbagage... Mycket bygger på RÄDSLA. Rädsla att bli sårad, rädsla att misslyckas på olika sätt.
Men även att hitta NÄRA, ÄKTA VÄNNER är ibland också väldigt svårt. Jag kan räkna på fingrarna på min ena hand de vänner jag har fullt förtroende för... Det är säkert samma för er också.
Alla vill vi ha någon att tycka om, någon som frågar hur vi mår, någon som bryr sig om, någon som på ett kravlöst sätt uppskattar oss för dem vi är som fungerar som ett skydd mot omvärlden som vi alltid kan vända oss till i alla väder, även när det stormar.
När det gäller vänskap handlar det om att känna sig uppskattad, älskad, avslappnad och att känna samhörighet och tillit.
När det gäller kärlek handlar det om att känna allt det där som vänskap innehåller MEN även attraktion, glöd och en önskan om att dela allt med den personen.
Så här tror jag:
"Den männska som ärligt och kravlöst utan minsta krav på motprestation får dig att blomstra, känna dig trygg, lycklig och älskad och som du känner tillit, ödmjukhet och respekt inför.
Som kan uppskatta dina positiva egenskaper och förstå dina personlighetsdrag och som har tillräckligt med självinsikt för att FÖRSTÅ dig och KAN och VILL lära sig något av detta för att själv växa som människa men som även kan förstå och acceptera de negativa personlighetsdragen i din personlighet. Den person som DU känner likadant inför och kan ge tillbaka lika mycket som du får (så att vågen tippar över så lite som möjligt åt något/någons håll). Den personen ska få ditt hjärta!
Man kan prata om jämlikhet i många olika avseenden men den viktigaste jämlikheten tycker jag är denna.
Ett förhållande bör handla lika mycket om personlig utveckling som lust och glöd. Med lika rätt till uppbyggelse, bekräftelse och trygghet! Då har man hittat rätt"!
Källa: Hanna Drottz, 2012
En av min dotters vänner uttryckte sig vid ett tillfälle så här om kärlek:
-"När man är kär vill man bara vara med den personen hela tiden och man blir glad när man ser personen".
Förälskelse är galenskap och energi...
Läs detta utdrad ur Illustrerad Vetenskap nr3/2005
Förälskelse, kärlek och vikten av ett fungerande sexliv:
"Det är ingen naturlag att man skall ha genomlevt en förälskelse för att kunna leva ihop med en annan människa resten av sina dagar. Under och efter könsakten ökas kroppens testosteronproduktion, som främjar produktionen av dopamin, förälskelsehormonet. Oxytocin, som frisätts under orgasmen, ökar välbefinnandet under efterföljande kel och smek och knyter paret tätare samman. Med tiden kommer man att odla fram ömsesidig respekt och beroendekänsla. Detta är intressant, när man betänker att kanske merparten av alla parförhållanden i världen är arrangerade utan hänsyn till förälskelse. Även om det långtifrån gäller alla, så anger många av dessa par att de älskar varandra, och att känslan blir starkare med tiden".
"Här i västvärlden odlar vi omvänt tanken att förälskelsen är det rätta sättet att bilda par. Trots det får många problem i samlivet efter ett par år, och ofta är bristande sexlust en väsentlig orsak. Den stormande förälskelsen är för länge sedan över, och vardagen framstår som grå och oromantisk. Varför detta sker vet forskarna inte exakt. Kärlekshormonerna borde fortfarande fungera, men kanske produceras oxytocin och vasopressin inte längre i så stora mängder, eller också har kroppen efterhand vant sig vid de höga koncentrationerna".
"Parterapi kan rädda ett förhållande på fallrepet. Den senaste forskningen tyder dock på att man kanske också kan gå tillväga på ett annat sätt, nämligen att se till att ha så mycket sex som möjligt, i hopp om att få just den hormonkick man saknar. För kvinnan ger samlaget en bonus. Sädesvätskan har nämligen visat sig vara ett hormonellt kärlekselixir".
"I mannens sperma finns en hel cocktail av hormoner, som ger kvinnans humör ett lyft".
Källa: Illustrerad Vetenskap nr 3/2005
Och så lite statistik...
Befolkningsstatistik 2011 - civilståndsändringar.
Under förra året gifte sig 47 564 par, vilket är en minskning med 3 166 par jämfört med 2010.
Sedan slutet av 1990-talet har antalet giftermål generellt sett ökat och har under de senaste åren legat på en snittnivå runt 50 000 giftermål. Som mest giftassugna var svenskarna under 1989, då förändringar i änkepensionen bidrog till att nästan 110 000 par gifte sig.
Även skilsmässorna minskade jämfört med 2010. Under 2011 skilde sig 23 388 par, vilket var en minskning med drygt 200 par.
