- "Jag såg det på FACEBOOK..." ... Fuck Facebook & alla mina jävla låtsasvänner!!!
Jag vet inte för vilken ordning i raden jag valde att inaktivera mitt Facebook-konto häromdagen.
Det har skett flera gånger av olika anledningar. Jag har t ex blivit stalkad av riktigt ruggiga män som skickat hatmail och hotat att döda mig, andra har skrivit värsta poesin och en del har tom friat till mig. Förra året friade inte mindre än fyra olika män till mig via detta fantastiska forum. Jag ifrågastätter dock dessa mäns verklighetsuppfattning starkt kan jag tillägga...
Jag har också blivit ofantligt trött på de ytliga kontakter man faktiskt har på Facebook, och så har jag förstås även tröttnat på "beroendet" att alltid logga in ett par tre gånger varje dag eller att faktiskt som många; vara uppkopplad mot Facebook ALLTID, på dagen, på natten, på semester, när man har sex... Det existerar tyvärr! Jag vet människor som inte varit utan Facebook på MYYYYCKET länge och dom har varit ifrån Facebook max en vecka och tycker då att de är sååååå duktiga. Jag tycker det i stället att det är ganska SJUUUUUKT!!!!!
Man bara MÅÅÅÅSTE kolla läget, se vad som hänt, kontrollera antal gillningar på en skitfånig statusuppdatering man gjort osv...
Detta är ett ganska allvarligt (och enligt mig) SJUKLIGT beteende - ett beroende jämförbart med andra beroenden...
Sen finns det dom som "Undrar-hur-jag-har-det-för-jag-läste-på-facebook-att-bla-bla-bla-och då trodde- jag bla-bla-bla-Hur-äääääär-det.....????"
Det är som att allt man skiver på Facebook snabbanalyseras och bearbetas i läsarens hjärna och formas utifrån DEN personens värderingar och åsikter - INTE MINA. Sen tar NYFIKENHETEN överhand och personer skickar mail, sms eller ringer och frågar angående ens statusuppdatering. ANALYZE THIS!!!
Det är som bäddat för missförstånd på Facebook och dessutom avslöjas att människors NYFIKENHET om sina medmänniskor är betydligt större än OMTANKEN om dom...
Orka...??!!
Själv är jag förvisso ganska nyfiken av mig och uppdaterar mig gärna om mina vänners aktiviteter via Facebook men jag har insett något viktigt, gott & utvecklande som man faktiskt kan få ut av detta forum i stället för enbart totalt meningslös ytlighet och ständig jakt på falsk och kortsiktig bekräftelse.
Det fantastiska är att jag verkligen kan hitta INSPIRATION hos mina vänner och får en möjlighet att kunna utbyta tankar och idéer genom gillasidor specifika för mina personliga intresseområden och det betyder långt mer för mig än nyfikna låtsasvänner...
Om att hitta sig själv bakom destruktiva beteenden...
Jag fick ett sms mitt i natten. Det var från en vän. En nära vän. En sån där vän som i princip vet ALLT om en.
Min vän lever ett destruktivt liv på olika sätt.
Smärtan från bl a en separation gör att personen nu flyr in i olika destruktiva saker.
" Just nu finns det inget alternativ än att fly in i det destruktiva. Jag flyr in i tillfälliga förhållanden för att hitta nåt som kan kompensera upp... vilket egentligen en idiot fattar är helt omöjligt..."
"Det jag söker är totala motsatsen... så sjuk men sant... Jag vill ju inget hellre än att krama om nån jag älskar..."
Detta var så talande och jag tog mig MYCKET TID att fundera över detta.
Jag tycker det är så pass så viktigt att jag MÅSTE ta upp det här!
Destruktiviteten kan ju ta sig olika uttryck för olika människor. Destruktivitet handlar om FLYKT!
Man flyr in i något som skingrar ens tankar för en stund.
Flykt är extremt vanligt! Vi väljer bara lite olika flyktvägar vi människor...
Olika människor - olika perioder i våra liv - olika flyktvägar!
Jag började analysera flyktvägar i natt...
Jag tänker att man ibland kanske tyvärr måste göra dumma/drastiska/konstiga saker för att förstå vad man verkligen vill här i livet??! Man behöver ett uppvaknande och den stora frågan är:
- "HUR NÅR MAN DIT"???
Man vet att separationer, dödsfall, sjukdomar osv på verkar oss och många gånger får oss att vakna upp. Så tragiskt att det ska behöva hända så stora saker i livet för att stanna upp och tänka efter.
Det handlar ju om våra LIV, om hur vi VÄLJER ATT LEVA, PROIRITERINGAR och att ta ANSVAR för sitt eget och sina nära o käras liv!
Jag säger inte att destruktivitet på något sätt är bra. Jag säger bara att det kanske krävs ibland för att nå insikten och uppvaknandet... Vi vet att det tar sig olika uttryck men det skadar inte att påminna lite!
ÄTSTÖRNINGAR & TRÖSTÄTNING, ARBETE, USLA FÖRHÅLLANDEN, SEX, ALKOHOL, TRÄNING osv... Och lika viktigt att nämna är LIKGILTIGHET, man låser in sig, orkar inte träffa folk, tycker synd om sig själv (och kanske är det verkligen synd om dig - men det hjälper inte att låsa in sig ändå...)...
Ibland klarar man inte att hitta en bra balans utan det spårar ur och går till överdrift.
Det tråkiga är att man så lätt sårar människor på vägen till sin insikt och sitt uppvaknande. Just för att allt bara får "Rulla på", något som jag anser är flyktens motto. Att stanna upp och tänka till gör ont, tar energi och kan vara RIKTIGT jobbigt. Men utan att stanna upp kommer ingen förändring att ske. Det MÅSTE göra ont för att man ska kunna komma vidare.
Jag vet att bakom människors leenden och till synes perfekta liv skymtar ofta sånt jag redan vet!
EXTREM RÄDSLA; ÅNGEST OCH SORG!
Inget är nytt under solen...
