Om att hitta sig själv bakom destruktiva beteenden...
Jag fick ett sms mitt i natten. Det var från en vän. En nära vän. En sån där vän som i princip vet ALLT om en.
Min vän lever ett destruktivt liv på olika sätt.
Smärtan från bl a en separation gör att personen nu flyr in i olika destruktiva saker.
" Just nu finns det inget alternativ än att fly in i det destruktiva. Jag flyr in i tillfälliga förhållanden för att hitta nåt som kan kompensera upp... vilket egentligen en idiot fattar är helt omöjligt..."
"Det jag söker är totala motsatsen... så sjuk men sant... Jag vill ju inget hellre än att krama om nån jag älskar..."
Detta var så talande och jag tog mig MYCKET TID att fundera över detta.
Jag tycker det är så pass så viktigt att jag MÅSTE ta upp det här!
Destruktiviteten kan ju ta sig olika uttryck för olika människor. Destruktivitet handlar om FLYKT!
Man flyr in i något som skingrar ens tankar för en stund.
Flykt är extremt vanligt! Vi väljer bara lite olika flyktvägar vi människor...
Olika människor - olika perioder i våra liv - olika flyktvägar!
Jag började analysera flyktvägar i natt...
Jag tänker att man ibland kanske tyvärr måste göra dumma/drastiska/konstiga saker för att förstå vad man verkligen vill här i livet??! Man behöver ett uppvaknande och den stora frågan är:
- "HUR NÅR MAN DIT"???
Man vet att separationer, dödsfall, sjukdomar osv på verkar oss och många gånger får oss att vakna upp. Så tragiskt att det ska behöva hända så stora saker i livet för att stanna upp och tänka efter.
Det handlar ju om våra LIV, om hur vi VÄLJER ATT LEVA, PROIRITERINGAR och att ta ANSVAR för sitt eget och sina nära o käras liv!
Jag säger inte att destruktivitet på något sätt är bra. Jag säger bara att det kanske krävs ibland för att nå insikten och uppvaknandet... Vi vet att det tar sig olika uttryck men det skadar inte att påminna lite!
ÄTSTÖRNINGAR & TRÖSTÄTNING, ARBETE, USLA FÖRHÅLLANDEN, SEX, ALKOHOL, TRÄNING osv... Och lika viktigt att nämna är LIKGILTIGHET, man låser in sig, orkar inte träffa folk, tycker synd om sig själv (och kanske är det verkligen synd om dig - men det hjälper inte att låsa in sig ändå...)...
Ibland klarar man inte att hitta en bra balans utan det spårar ur och går till överdrift.
Det tråkiga är att man så lätt sårar människor på vägen till sin insikt och sitt uppvaknande. Just för att allt bara får "Rulla på", något som jag anser är flyktens motto. Att stanna upp och tänka till gör ont, tar energi och kan vara RIKTIGT jobbigt. Men utan att stanna upp kommer ingen förändring att ske. Det MÅSTE göra ont för att man ska kunna komma vidare.
Jag vet att bakom människors leenden och till synes perfekta liv skymtar ofta sånt jag redan vet!
EXTREM RÄDSLA; ÅNGEST OCH SORG!
Inget är nytt under solen...
Kommentarer
Trackback
