Kameleont

Enligt en studie gjord vid State University of New York är EN AV FYRA födda att vara otrogna och att det är genetiskt, en variant av genen DRD4 som gör att risken för att vara otrogen fördubblas.
De otrogna upplever ett rus som andra kan få av alkohol/droger/spel mm.

En gång otrogen alltid otrogen?? Vad tror ni? Vart går gränsen för otrohet för er?? Och går det att bygga upp tillit på nytt om den en gång helt raserats...?

Varför är man otrogen?

Det finns många olika skäl till att någon är otrogen.

Avsluta ett gammalt förhållande

I en del fall beror otroheten på att förhållandet har börjat bli sämre men man vågar inte avsluta det. En del är rädda för att leva ensamma och väljer att avsluta ett förhållande först när man träffat en ny partner.

Bekräftelse

Andra söker efter bekräftelse. Förhållandet hemma har kanske blivit slentrianmässigt och man söker sig därför vidare för att få bekräftelse.

Förälskelse

Det kan vara så enkelt att man blir förälskad i en annan person och går över gränsen.

Hämnd

Om partnern har varit otrogen kan man känna att man får sin hämnd genom att själv vara det.

Spänning

Vissa personer känner att de upplever spänning när de är otrogna.

Alkohol

Många otroheter sker under påverkan. Alkoholen kan göra att det blir svårare att sätta gränser och säga nej.

Sexmissbruk

En del personer kan söka sig tvångsmässigt efter nya sexpartner oavsett man har ett förhållande eller inte.

 Källa: www.vardguiden.se

Det finns dejtingsidor som Victoria Milan och Prime-Date som erbjuder och UPPMUNTRAR till otrohet!
Prime-Date.se säger sig ha “övervägande personer som är framgångsrika i och upptagna av sina arbeten, men som för den sakens skull inte har förlorat sin aptit på livet, och som ställer höga krav på sin fritid. De vill njuta av livet – här och nu.” 

Jag upplever att acceptansen för otrohet har ökat med åren...

Som barn hörde nog de flesta av oss någon förälder som vid lekplatsen eller stranden sa:

- "Men gå fram och prata med flickan eller pojken där så kan ni bli vänner..."

Var det verkligen så enkelt?

Jag minns att man tvekade. Jag minns att man var lite osäker och man visste inte riktigt hur man skulle närma sig, vad man skulle säga osv.

Man började lite försiktigt med :

-"Hej... Vad heter du...?" och kanske  -"Ska vi leka..?"
Sedan löste sig resten för det mesta av sig själv.



I vuxen ålder kanske det är lite mer komplicerat ibland. Visst handlar det om personlighet och hur lätt eller svårt man har för att ta kontakt med nya människor. Det är väldigt individuellt. Men det handlar även om andra saker.

Kanske är det lättare att närma sig någon som har liknande intressen men det behöver inte alls vara så.

Detta stora ämne ATT HITTA RÄTT PARTNER kan ju vara otroligt svårt i vuxen ålder. Kanske blir det svårare ju äldre man blir. Man är inte lika anpassningsbar och bär ofta stora tunga stenar i sitt känslo -och erfarenhetsbagage... Mycket bygger på RÄDSLA. Rädsla att bli sårad, rädsla att misslyckas på olika sätt.

Men även att hitta NÄRA, ÄKTA VÄNNER är ibland också väldigt svårt. Jag kan räkna på fingrarna på min ena hand de vänner jag har fullt förtroende för... Det är säkert samma för er också.

Alla vill vi ha någon att tycka om, någon som frågar hur vi mår, någon som bryr sig om, någon som på ett kravlöst sätt uppskattar oss för dem vi är som fungerar som ett skydd mot omvärlden som vi alltid kan vända oss till i alla väder, även när det stormar.

När det gäller vänskap handlar det om att känna sig uppskattad, älskad, avslappnad och att känna samhörighet och tillit.
När det gäller kärlek handlar det om att känna allt det där som vänskap innehåller MEN även attraktion, glöd och en önskan om att dela allt med den personen.

Så här tror jag:

"Den männska som ärligt och kravlöst utan minsta krav på motprestation får dig att blomstra, känna dig trygg, lycklig och älskad och som du känner tillit, ödmjukhet och respekt inför.
Som kan uppskatta dina positiva egenskaper och förstå dina personlighetsdrag och som har tillräckligt med självinsikt för att FÖRSTÅ dig och KAN och VILL lära sig något av detta för att själv växa som människa men som även kan förstå och acceptera de negativa personlighetsdragen i din personlighet. Den person som DU känner likadant inför och kan ge tillbaka lika mycket som du får (så att vågen tippar över så lite som möjligt åt något/någons håll). Den personen ska få ditt hjärta!
Man kan prata om jämlikhet i många olika avseenden men den viktigaste jämlikheten tycker jag är denna.
Ett förhållande bör handla lika mycket om personlig utveckling som lust och glöd. Med lika rätt till uppbyggelse, bekräftelse och trygghet! Då har man hittat rätt"!

Källa: Hanna Drottz, 2012


En av min dotters vänner uttryckte sig vid ett tillfälle så här om kärlek:

-"När man är kär vill man bara vara med den personen hela tiden och man blir glad när man ser personen".


Förälskelse är galenskap och energi...

Läs detta utdrad ur Illustrerad Vetenskap nr3/2005

Förälskelse, kärlek och vikten av ett fungerande sexliv:

"Det är ingen naturlag att man skall ha genomlevt en förälskelse för att kunna leva ihop med en annan människa resten av sina dagar. Under och efter könsakten ökas kroppens testosteronproduktion, som främjar produktionen av dopamin, förälskelsehormonet. Oxytocin, som frisätts under orgasmen, ökar välbefinnandet under efterföljande kel och smek och knyter paret tätare samman. Med tiden kommer man att odla fram ömsesidig respekt och beroendekänsla. Detta är intressant, när man betänker att kanske merparten av alla parförhållanden i världen är arrangerade utan hänsyn till förälskelse. Även om det långtifrån gäller alla, så anger många av dessa par att de älskar varandra, och att känslan blir starkare med tiden".

"Här i västvärlden odlar vi omvänt tanken att förälskelsen är det rätta sättet att bilda par. Trots det får många problem i samlivet efter ett par år, och ofta är bristande sexlust en väsentlig orsak. Den stormande förälskelsen är för länge sedan över, och vardagen framstår som grå och oromantisk. Varför detta sker vet forskarna inte exakt. Kärlekshormonerna borde fortfarande fungera, men kanske produceras oxytocin och vasopressin inte längre i så stora mängder, eller också har kroppen efterhand vant sig vid de höga koncentrationerna".

"Parterapi kan rädda ett förhållande på fallrepet. Den senaste forskningen tyder dock på att man kanske också kan gå tillväga på ett annat sätt, nämligen att se till att ha så mycket sex som möjligt, i hopp om att få just den hormonkick man saknar. För kvinnan ger samlaget en bonus. Sädesvätskan har nämligen visat sig vara ett hormonellt kärlekselixir".

"I mannens sperma finns en hel cocktail av hormoner, som ger kvinnans humör ett lyft".

Källa: Illustrerad Vetenskap nr 3/2005


Och så lite statistik...

Befolkningsstatistik 2011 - civilståndsändringar.

Under förra året gifte sig 47 564 par, vilket är en minskning med 3 166 par jämfört med 2010.

Sedan slutet av 1990-talet har antalet giftermål generellt sett ökat och har under de senaste åren legat på en snittnivå runt 50 000 giftermål. Som mest giftassugna var svenskarna under 1989, då förändringar i änkepensionen bidrog till att nästan 110 000 par gifte sig.

Även skilsmässorna minskade jämfört med 2010. Under 2011 skilde sig 23 388 par, vilket var en minskning med drygt 200 par.

Antalet giftermål och skilsmässor 1900-2011


^{Källa: www.scb.se}

Funderar extremt mycket över begrepp som VÄLFÄRD, FATTIGDOM, LEVNADSSTANDARD och EXISTENSMINIMUM. Funderar på vad det innebär för oss idag var och en.

Speciellt intressant just nu är hur vi i SVERIGE idag relaterar till dessa begrepp och jag försöker analysera hur mina vänner och bekanta uppfattar och relaterar till dessa begrepp.

Personligen anser jag att vi är väldigt bortskämda och mycket idag handlar tyvärr om ytlighet och bekräftelse.
Man blir bedömd utifrån hur man bor, vilken bil man kör, vilka kläder man bär och inte minst vilket arbete man har.

Just arbetsfrågan är intressant i sig. När man träffar en person för första gången lyder nästan ALLITID någon av de första fem inledningsfrågorna:
- "Och vad jobbar du med då..."??? Den frågan är så central, så viktig och sätter liksom prägel på hela samtalet framöver och ger någon slags falsk men trygg identitet till den som svarar. Man bedöms utifrån det arbete man har.
Jag tycker det vore betydligt mer intressant att få en fråga om mina intressen, det berättar så mycket mer om mig som person än vad mitt arbete går ut på. Oftast är det så i alla fall...

Vi har förmånen att välja i Sverige. Yrke, bostad, bil, kläder osv. Fattigdom innebär en BEGRÄNSNING av allt det där. Men vi har det trots allt ganska bra och det är tryggt och fint på många sätt MEN...

Jag har märkt att om man vill bli "godkänd" i det svenska "lagom-samhället" så bör man ha ett visst antal kvadratmeter i hemmet att röra sig på och bostaden bör även ha en viss standard.
...övervägande ljusa tapeter, gärna med mönster i något av rummen, någon fondvägg här och där, parkettgolv eller ännu hellre klinkers med VÄRMESLINGOR.... ÅHHHH, vad folk går i gång på det!!! , helkaklat badrum (eller i alla fall en plan om att utföra en snar renovering...), bänkskiva i köket av trä eller sten, KÖKSÖ där man kan umgåååååås med ALLLLLLLA sina fantastiska vänner som man aldrig har tid att träffa för att man måste jobba över hela tiden för att ha råd med allt man bara "måste ha"... Ja, ni fattar grejen...



Sen ska man gärna också ha en speciell diet för att passa in. Gärna något hippt som GI eller LCHF. Man ska i alla fall ha PROVAT eller övervägt att prova... Då har man aldrig problem med samtalsämnen ute bland folk...

Och blir man gravid måste man dregla över en barnvagn från Urban Jungle med svängbara hjul och "extra allt" precis som inom bilindustrin finns det sju miljoner förvirrande tillval här. Färg, tyg, luftpumpade däck med coola fälgar osv osv... Att köpa en vagn på Blocket från 80-talet vågar inte många göra... Man motiverar det med att säkerheten är bättre på de nya vagnarna och de är mer lättmanövrerade med sina svängbara hjul. Jag köper självklart vissa argument men jag tror ni förstår vart jag vill komma...?!

Rikedom för mig är något helt annat. Rikedom för mig går inte att köpa för pengar! Rikedom för mig är att känna mig älskad, uppskattad och värdefull. Att vara LYCKLIG!

Lyckan finns inte i köksöar och helkaklade badrum, inte heller i värmegolv eller coola barnvagnar. Inte i 300 kvm, i speciella dieter eller i yrken som "låter bra". Inte i Corvetter, Mercedesar... Inte ens i en BMW med ganska många hästkrafter och fräcka fälgar...

Fråga mig... Jag vet!


                                                                                     Lycka...


Ha en underbar dag vänner och försök uppskatta det som verkligen innebär ÄKTA lycka i livet!
Gör något galet idag.. eller i alla fall något som kanske inte förväntas av er!